Den senaste gången som Sverige vann ett EM-guld på samma nivå var när F18-landslaget besegrade Tyskland i finalen 1999. Men då deltog betydligt färre lag.

Sedan dess har de stora framgångarna i mästerskapen uteblivit. När så Gävlebon Calle Barrling tog över som förbundskapten 2005 började Sverige krypa närmare ännu ett guld. Redan för tre år sedan gick laget till final, men då blev England för svåra och laget föll snöpligt med 2–0.

– Då kändes det, trots att vi kom till final, lite hackigt i laget. Men det har aldrig känts så bra som det gjorde den här gången, säger Barrling.

Resan för årets upplaga började redan i september när EM-kvalet inleddes. Och utöver finalen mot Spanien ser Barrling vinsten mot Tyskland i april som den mest meriterande:

– Det gav oss en otrolig boost, de var regerande mästare och favoriter.

I EM, som har spelats i semesterorten Antalya, besegrade Sverige såväl Serbien som England och spelade oavgjort, 0–0, mot den blivande finalmotståndaren Spanien i gruppspelet.

– Den matchen gjorde att vi lärde oss deras sätt att anfalla på, men det syntes att de läst på om vårt spel med, berättar Calle Barrling.

För efter semifinalvinsten mot Danmark med 3–1 väntade ju Spanien igen – i finalen.

Och lärdomarna från gruppspelsmötet hade gett resultat. Sverige höll återigen tätt och efter 90 minuter var ställningen 0–0. Förlängning väntade och efter 18 minuter blev AIK:s Malin Diaz-Pettersson stor guldhjälte när hon satte segermålet efter en målvaktsretur.

– Tjejerna och vi får en euforisk bild av att vinna. Vi säger att vi utbildar våra spelare i att vinna fotbollsmatcher, och det har vi lyckats med, säger Barrling och summerar vidare.

– Det finns nog inget häftigare än att stå där högst upp på podiet med konfetti sprutande runt omkring sig.

Det svenska laget under Barrlings ledning har visat sig vara värdiga europamästare. De tolv matcher laget spelat fram till guldet har man gått igenom helt obesegrade och med bara två insläppta mål.

Timmarna efter guldet i den 34-gradiga värmen blev intensiva för laget. Först vid ett-tiden på natten var guldhjältarna tillbaka på hotellet, för att sedan flyga hem till Sverige redan klockan fyra på morgonen lokal tid. Men trots att spelarna nu reser hem till sina klubblag kommer man fira segern ordentligt tillsammans.

– Vi blev inbjudna till fotbollsgalan som första juniorlag, så det är kul att vi får ses igen på en sådan tillställning, berättar Barrling, som själv inte är färdig med sina internationella åtaganden för sommaren.

– Jag åker iväg till OS nästa tisdag, det är fyra lag jag ska bevaka där, berättar Barrling, som också jobbar som observatör åt herrlandslaget.