Jag läste i Arbetarbladet om en kille med sjukersättning som hade arbetat två timmar per dag per vecka.

Hur som helst hade han nu blivit dömd att betala tillbaka 195 000 kronor till försäkringskassan (jag är inte säker på summan).

Jag kan inte säga att jag blev förvånad. Så var det med det politikerlöftet. Äntligen ett offerlamm (ironi).

Jag har själv sedan cirka fem år hel sjukersättning. För två år sedan fick jag ett brev från försäkringskassan där det stod att jag skulle infinna mig på Folkets hus i Gävle och anmäla mig innan jag gick in i lokalen för då skulle minister Cristina Husmark Pehrsson, folk från AF, Västerbergs folkhögskola och chefen för försäkringskassan i Gävle också vara där.

Det började som vanligt. Ministern tyckte synd om oss som var tvungna att ha sjukersättning så nu hade den nya alliansregeringen kommit på att nu skulle vi minsan ut och arbeta vi också.

Hon sa att det här hemska utanförskapet – spöket– inte skulle hålla oss borta från arbetsmarknaden, nej, vi skulle ut och jobba.

Och det är från det här ögonblicket det blir rena halleluljastämmningen i salen, när hon säger att vi får jobba hur mycket vi vill och ändå samtidigt behålla vår sjukersättning.

I den stunden omyndigförklarar hon försäkringskassans personal som tillstyrkt sjukersättning för alla som var där.

Och man behövde knappast vara någon Einstein för att fatta att det här var ju rena rama snurren från Husmark Pehrsson, FK och AF.

När jag började ställa frågor efter ”showen” var svaren...ja just det, de hade inga svar. Jag frågade till exempel hur det blir om jag arbetar fem timmar en vecka, nästa noll timmar, nästa 16 timmar och så vidare?

Hur blir det då med sjukersättningen och hur blir det med hyrestillägget? Den frågan kunde varken ministern eller chefen för Försäkringskassan i Gävle svara på då. Hur det är i dag vet jag inte för jag gick i alla fall inte på deras hallelujapropaganda. Mitt råd: kolla allt tio gånger extra innan!

Picasso