Ynka åtta lodjur fick fällas i Gävleborgs län under årets jakt. Det är en tilldelning som går stick i stäva med riksdagens nya rovdjurspolitik och inte på något sätt heller speglar lodjursstammens storlek i länet.

Det var visserligen Naturvårdsverket som beslutade om årets tilldelning men det var tjänstemännen på länsstyrelsens kontor i Gävle som ansökte om att blott åtta lodjur skulle fällas.

I Värmland och Dalarna finns jämförbart antal lodjur som i Gävleborgs län, detta enligt Viltskadecenters statistik som bygger på länens rovdjurs- inventeringar.

I Värmland fick 20 lodjur fällas vid årets jakt, i Dalarna 18. Notabelt är att länsstyrelsen i Värmland dessutom ansökte till Naturvårdsverket om jakt på 30 lodjur i länet.

Det är alltså anmärkningsvärt stora skillnader i lodjursansökningarna mellan de län som ingår i det mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet. I den nya rovdjurspolitiken finns en minskning av lodjurstammen i mellersta Sverige preciserat, detta utifrån hänsyn till det samlade rovdjurstrycket.

Gävleborg har kanske landets högsta rovdjurstryck. Men i Gävleborg ansökte länsstyrelsen ändå bara om att åtta lodjur skulle skjutas. Länsstyrelsens ansökan strider mot den nya rovdjurspolitiken och är enbart grundad på egna intressen bland en handfull tjänstemän i Gävle.

Den låga avskjutningen innebär en ekologisk katastrof för rådjursstammen och även lodjuren – som inte har något att äta.

Vilka vinner på det?

Landsbygdsbo