Jag vaknar varje dag med ett Vasalopp i kroppen
Relaterat
Att sätta ord på en kronisk sjukdom är mycket svårt men det finns en liknelse som faktiskt skulle kunna fungera under förutsättning att ni har den erfarenheten.
Ni som har åkt nio mil i Vasaloppet och fullgjort loppet vet hur ni mår när ni kommer i mål och även hur ont ni har i kroppen flera dagar efteråt.
Till det ska ni lägga känslan ni har när ni var som tröttast i spåret.
Då tror jag att ni kan förstå de som har kronisk trötthet och värk.
Jag har själv åkt Vasaloppet två gånger i min ungdom och som jag mår nu på grund av mina kroniska besvär så kände jag då i målgången och flera dagar efteråt. Då gick besvären över efter några dagars vila men det gör de tyvärr inte i dag.
Jag vaknar varje dag året runt med ett fullgjort Vasalopp i kroppen.
Att ha en kronisk värk i kroppen varje dag året om gör att man blir väldigt trött och sliten och att sedan inte få hjälp för besvären och bli kallad fuskare och jagad på grund av sin sjukdom gör inte saken bättre.
Tyvärr har inte läkarvetenskapen någon hjälp att erbjuda oss med kroniska besvär och ärligt talat tror jag inte arbetsförmedlingen har det heller.
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) fantasier om att hjälpa de sjuka genom att skicka dem till arbetsförmedlingen gör det bara värre för de som har kroniska besvär och många orkar inte med denna cirkus som pågår i dag.
Rune Blixt, resurs
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 mar 2010 00:27 Liberty (Ej registrerad)
Ja tänk vad listiga moderaterna har varit när de ändrat i ordböckerma. Arbeter betyder rehabilitering och rehabilitering betyder arbete, höjd ersättning vid sjukdom betyder sänkt ersättning vid sjukdom, en bro mellan FK och AF betyder stupstock mellan FK och AF, utförsäkring betyder omförsäkring och sist men inte minst betyder moderaterna arbetarpartiiet. Eller var det Rehabiliteringspartiet? Tror dom att vi alla är idioter? Fast idiot betyder ju nu Moderat. För då blir ju alllt logiskt igen :-))
Skrivet 19 mar 2010 23:04 Ludde (Ej registrerad)
Kunde inte sagt det bättre själv. Jag hade fram till dagen innan min bilolycka inte en aning om hur smärta påverkade kropp och själ. Jag tränade flera dagar i veckan, var van vid träningsvärk då jag gärna testade nya saker. Men detta har varit det tuffaste pass jag någonsin varit med om, att bli skadad och försöka hitta tillbaka till mitt liv igen. Har ju inte precis underlättats av att samtidigt bli behandlad med den s k rehabiliteringskedjan. Man sa att jag skulle arbeta mig frisk. Man drog in min sjukpenning för att piska mig att komma tillbaka snabbare. Med två barn att försörja gjorde man sitt yttersta. Vilket ledde till en onödigt utdragen och smärtsam läkningsprocess. Nu 18 månader senare har jag besvär av sådan grad att jag knappt klarar av mitt dagliga liv. Mina behandlare är eniga om att jag kunnat vara betydligt bättre om jag fått lugn och ro att läka i början. Nu vet ingen om jag någonsin kommer att bli återställd...Känns som att livet är förstört.
Skrivet 19 mar 2010 18:44 Mats Eriksson, Sociala Medborgargardet för Allas Rätt Till Acceptabel Social Trygghet
En mycket bra jämförelse Rune! Undrar när vi, om någonsin, får se och höra ett politiskt parti komma med förslag om en LIVSlinje för sjuka! Nu har sjuka två arbetslinjer att välja på och arbete är inte rehabilitering och har aldrig varit rehabilitering, som bekant!!! Sjuka har ju oftast redan ett dygnet runt jobb med det som med fina ord kallas ADL, dvs allmän daglig livsföring, alltså att klara av att ha ett drägligt liv!