Skriver vi om det våra läsare vill läsa om, eller utgår vi från någon annan agenda?

Frågor som är värda att diskutera, och som vi ofta talar om på redaktionen.

Vi jobbar med en redaktionell policy, där det bland annat sägs att vi speglar och granskar samhället utifrån ett könsneutralt och mångkulturellt gräsrotsperspektiv.

Lever vi upp till det?

Detta övergripande dokument kompletteras med exempelvis ”Så jobbar vi på Arbetarbladet”, ”Språket i Arbetarbladet” och ”Riktlinjer för redigering och layout på Arbetarbladet”.

Varje år har vi en verksamhetsplan, som vi försöker följa. I årets står bland annat att vi ska ta tillvara de positiva vardagshändelserna och ge dessa berättelser ett kontinuerligt utrymme.

Lever vi upp till det?

Det hävdas ju då och då att vi mest ägnar oss åt brott och elände i tidningen. För att bryta ner detta påstående, som vi ibland får höra, räknade jag tidningssidor under sex dagar den senaste veckan.

I snitt hade vi då 58 sidor i tidningen varje dag. 16 av dessa sidor var annonser, elva sidor nyheter, nio sidor sport och sju sidor tv, serier och korsord. Det är de fyra stora blocken i vår dagliga tidning.

Sedan tillkommer förstasidor på båda delarna, ledarsida, debatt, torget, kultur, på gång, släkt och vänner, börsen, vädret samt featureläsning, som innefattar exempelvis mat, vin, konsument, små och stora och vårt söndagsblock.

47 av 58 sidor en genomsnittsdag är alltså annat än det vi kallar nyheter – kanske ett mått på mångfald.

Toppnyheterna på vår förstasida mixades så här: Så vill sjukvården spara pengar, Rekordstor knarkaffär gav tio års fängelse, Bombattentat i villaområde förbryllar, Reporter hotad av bandysponsorn, Lennart är den mest populäre läkaren samt Bäckis drömkontrakt (tyvärr inte mitt…)

Väljer vi rätt? Frågan kommer bland annat att belysas när en så kallad fokusgrupp, läsare av Arbetarbladet, samlas till samtal under Sifos ledning nästa vecka. Det finns alltså all anledning att återkomma i ämnet.