Jag har haft förmånen att se pjäsen ”Jag lägger mina räkningar i tvättkorgen” som bygger på ett flertal människors liv. Deras gemensamma nämnare är just ekonomiska skulder. Men när man skrapar på ytan har de även skammen gemensamt.

Underbar pjäs med underbart modiga människor!

Den väcker tankar och känslor för oss som vågar vara öppna för det. Frågor kommer upp i mig efter att ha sett flera människors livs-öden, olika liv som ändå slutat på samma sätt, skuld. Penningskulder, skuld gentemot sina barn, sina arbetskamrater och sina vänner. Listan kan göras hur lång som helst och inte att förglömma – skulden mot sig själv.

Ska det vara så att man sumpar sin chans om man drabbas av kriser av olika slag? Alla kan inte plocka upp sig själv. Var finns skyddsnäten? Är det verkligen rättvist att barn ska leva i fattigdom för att deras föräldrar någonstans efter vägen tappat orken och tron på sig själva? Det är svårt att hitta kraften till förändring då självkänslan slagits i botten. Vems ansvar är det att hjälpa? Är det enbart upp till var och en?

Oavsett vad man drabbats av i livet behöver man andra människor och har man hamnat i skuld som i sin tur leder till skam är det lätt att bli ”förlamad” och säkerligen svårt att be om hjälp. Och har man bett om hjälp om och om igen och blivit nekad då är det inte konstigt att man ger upp.

Personligt ansvar, ja det är jättebra och alla vill nog ta ansvar. Men alla kan inte det i alla lägen i livet. Är det inte då man vill leva i ett samhällsklimat som hjälper människor att lyfta igen? Alla skulle tjäna på det, främst barnen. Inga barn förtjänar att leva i en familj styrd av skam, för att leva utan pengar skapar utanförskap och skam.

Det finns hopp ändå, för jag vet att det går att förändra sitt liv. Jag har jobbat mig från botten och uppåt. Men jag har inte gjort det själv, jag har haft människor omkring mig som trott på mig. Mitt arbete har lönat sig och jag har fått igenom en skuldsanering som jag är oerhört tacksam över.

Men vi behöver ställa oss frågan: Vad är lycka och när är man lyckad? Som jag ser det matas vi alla med reklam för allt; resor, vackra kläder, nya telefoner och så vidare. Blir vi lyckliga då om vi får allt nytt eller är det lycka när vi har vår familj samlad, när vi har våra vänner nära?

Jag är inte bättre än någon annan, jag vill också ha fina saker och nya datorer, stor skön soffa och dylikt. Fördelen med att ha skulder är att jag kan bara köpa det efter att jag sparat ihop pengarna, eftersom jag inte är betrodd med någon kredit. Jag sätter då värde på både mina pengar och det jag kan köpa.

Se pjäsen och börja fundera på vad som är viktigt för dig!

Lyckad trots misslyckanden