Alldeles bortsett från de problem som redan förts fram angående människors ork och möjlighet att arbeta långt över 70-årsåldern (och därmed ytterligare öka ungdomarnas svårigheter att komma ut på den redan fullbelagda arbetsmarknaden) finns minst ytterligare ett stort problem: Hur ska Sverige klara sig utan allt det frivilliga, ideella gratisarbete som utförs av nuvarande pensionärer? Visserligen får samhället in mer skattepengar om fler människor jobbar längre, men inom andra områden ökar kostnaderna lavinartat.

Volontärverksamheten i Gävle, där äldre, sjuka och handikappade får hjälp och sällskap av ideellt arbetande medborgare, vilar till mycket stor del på att just friska, pigga pensionärer ställer upp en eller flera dagar i veckan. Om dessa frivilliga i stället tvingas yrkesarbeta, kanske inom de områden som nu täcks av volontärer, skulle detta kosta samhället stora pengar i löner – eller också upphör denna utmärkta och uppskattade verksamhet.

Många ideella organisationer står och faller med sina ideellt arbetande medlemmar. Hur ska till exempel Röda Korset klara sig om de gratisarbetande pensionärerna, som verksamheten i dag vilar på, måste ersättas av betald arbetskraft? Detsamma gäller Ria, Erikshjälpen, Närradion och mängder av andra organisationer som till mycket stor del bärs upp av ideellt gratisarbetande pensionärer.

Hur kommer det för övrigt att gå för alla de barnfamiljer som i dag klarar sin vardag genom att mor- och farföräldrar ställer upp och hjälper till, om dessa i framtiden kommer att vara helt upptagna med eget yrkesarbete?

För vår statsminister verkar dessvärre frivilligt, oavlönat, ideellt arbete helt främmande.

Det vore förstås bra om han, och övriga regeringsmedlemmar, tänker igenom sina förslag i alla dess konsekvenser innan de kastas fram.

Per Falk, Gävle