Det hävdas att det är en demokratisk orättvisa att unga som träder in i arbetslivet ska ha en ingångslön som är lägre än redan anställda och som arbetat ett antal år.

Så här har det fungerat för mig, När jag anställdes som nyutbildad radartekniker var min lön under de första två åren 70 respektive 80 procent av full lön.

När jag några år senare anställdes på min första tjänst som lärare (var behörig) fick jag en lönegrad som kallades 15 under det att de som arbetat ett antal år hade 17 respektive 19.

Efter ett antal år som lärare fick jag också lönegrad 19, det ansågs då att jag var utbildad samt hade en erfarenhet som erfordrades för den högre lönen.

Inom el-orienterade yrken och även andra yrkesområden uppnådde man inte fullt yrkeskunnande förrän man genomgått tre år i yrkesskola och därefter arbetat i fyra år – totalt sju år. Då var man berättigad till full lön.

Att driva en linje där man ska ha samma lön som en som arbetat ett antal år direkt när man får en anställning måste ju kännas diskriminerande för dem som redan funnits på firman några år.

En lönetrappa borde väl vara en naturlig löneutveckling.

Kalla det inte lönediskriminering eller utnyttjande – det är ju så att vi alla har ökat vår lön under arbetslivets gång, vilket vi naturligtvis ska fortsätta med för det känns ju väldigt skönt att få en löneökning förutom de procent som fås vid centrala överenskommelser.