Det var en gång en skola. Dit gick alla barn som bodde i området. Det var barn från villor och höghus. Det var barn som var födda i Sverige och barn som var födda i andra länder. Alla barn var välkomna till den skolan! Det var verkligen en härlig blandning av barn i grupperna. Jag jobbade på en sådan skola och stortrivdes. Det var precis så som jag tycker att skolan ska vara. En skola för alla!

Skolan hette Nynäs och jag jobbar fortfarande där fast nu heter min skola Nya Nynäs. Min gamla skola har blivit uppdelad i tre olika skolor fast på samma skolgård! Det är Montessorifriskolan och den kommunala Montessoriskolan och så är det vi på Nya Nynässkolan. Vi fick flytta till Nya Nynässkolan för ett och ett halvt år sedan. Lokalerna hade rustats för tre miljoner för att vi skulle få plats på den gamla högstadieskolan.

Vi var alla förväntansfulla och såg positivt på framtiden. Vi fick gå kurser i Reggio Emilia- pedagogik och skolan fick utvecklingspengar av staten. Nu är vi utvisningshotade igen!
Våra barn, som fick flytta för ett och ett halvt år sedan ska spridas ut på olika skolor. Vart vet vi inte riktigt. Min och mina kollegers mångåriga kompetens är ingenting värd!

Jag har bara en önskan: Se till att barnen kommer till de skolor som de önskar och se till att de får stanna där så länge de vill! Jag vet att barn, föräldrar och personal känner sig lurade. Vi skulle ju starta en skola för alla på Nya Nynäs. Var finns visionerna och långsiktigheten i Gävle grundskolor?
Var någonstans kommer FN:s deklarationer om barnens rättigheter som säger att barnen alltid ska sättas i främsta rummet?


Lena Ifwer, lärare på Nya Nynäs