Vi talar mycket om invandringen till Sverige. Många anser den vara nödvändig medan andra är rädda för att "svenskheten" ska försvinna. Frågan diskuteras ofta och livligt.

En fråga som hanteras mycket mer i skymundan är utvandringen. Utvandringen av jobb är det jag tänker på och nu senast symaskintillverkningen till Kina. Är denna utvandring över huvud taget på agendan för oss politiker och för kommentatorer i massmedia? Fördelningen av de pengar som idag jobbas ihop av svenska företag och anställda tycks däremot vara det alla vill diskutera.

Välj därför ett annat perspektiv – omvärldens snabba utveckling och hur den påverkar oss i Sverige. Vi vet att de yrkesarbetande i Sverige har löner på mellan 25 och 35.000 kr per månad och att i stora delar av vår omvärld ligger lönerna på nivån 3 – 15.000 kr per månad.

Den viktigaste frågan alla vi svenskar borde ställa oss är "vad kan vi själva göra för att förhindra utvandringen av jobben och samtidigt behålla vår levnadsstandard"? Den tiden är sedan länge förbi när vi i Sverige kunde säga "företag som inte är lönsamma och kan betala bra löner ska läggas ned". Det borde vara självklart att debatten mellan de olika partierna borde handla om utvandringen av jobb och skapandet av nya. En debatt utan övertoner i samtalet om vad vi behöver satsa på för att skapa exportinkomster och välstånd.

Enligt min mening måste vi göra följande:

1. Utbilda våra framtida yrkesarbetare så att de får förmågan att försörja sig själva och bli lönsamma för Sverige.
2. Utnyttja våra naturtillgångar på och under jorden.
3. Ge industrin stabila och konkurrenskraftiga energikostnader.
4. Skapa en effektiv infrastruktur hela vägen från transporter till bygglovshantering och skatter.

Självklarheter kan tyckas men fråga våra sju riksdagspartier och även det parti som ser ut att kunna bli det åttonde om hur deras respektive agenda ser ut för att stärka Sverige. Kanske blir flera tysta eller säger något obegripligt om de tvingas svara på dessa fyra frågor? Det är ju fördelningsfrågorna politiker älskar att diskutera. Den diskussionen är lätt att föra, men att tala om hur man ska få något att fördela – det är mycket svårare.

Björn Frankson, moderat politiker i Gävle Kommun