När Obama tillträdde som president i USA lämnade underrättelsetjänsten över en rapport som bl a sa, "att välstånd och ekonomisk makt rör sig nu från väst till öst som aldrig förr. Rapporten blickade fram till 2025. Inte minst finanskrisen leder till att Indien och Kina snart kommer att dominera världsekonomin".
För ledande politiker, kommissionärer, finans- och industrifolk i EU är detta ingen nyhet. Trots det överdrivna talet om EU som i första hand ett fredsprojekt så är det numera främst för att kunna möta konkurrensen från öst som EU-s strategi utformats från slutet av 1900-talet och som Lissabonfördraget nu formulerats.
Det råder ingen som helst tvekan om att denna strategi bygger på att arbetare och löntagare skall rädda Europa och överklassen, genom försämrade rättigheter som förbjudna kollektivavtal, låga löner, dålig arbetsmiljö och ständigt på jakt efter jobb i unionen etc. Vi ser det redan i framväxten av ett nytt proletariat. Detta sker fullt medvetet och cyniskt medan den styrande överklassen, politiker, kommissionärer, byråkra-
ter själva lever i ett överflöd som de belönat sig själva med.
Sannolikheten är emellertid stor att trots skapandet av detta proletariat kommer EU inte att kunna möta "hotet" från öst.
Orsaken till detta är framförallt regelsystemet EMU (även kallat stabilitetspakten).
Det har tom gått så långt att EU:s eget råd för ekonomiska och finansiella frågor uttrycker allvarlig oro för eurozonen. Förtroendet för euron är med andra ord hotat!
I ett fåtal av tradition ekonomiskt starka stater som Tyskland råder ordning. Men i länder som Irland, Spanien, Portugal, Grekland och ytterligare ett betydande antal, öppnar EMU-reglerna en ekonomisk avgrund. Men de länder som har egen valuta går merendels stärkta ur finanskrisen. Dessa är bl a Sverige, USA, England, Kina, Indien men även Japan. Tack vare att dessa har egen ränta som kan hållas lägre än Euroområdet slipper man den kraftiga övervärdering som Euron är utsatt för, med åtföljande försämrad konkurrenskraft.
Genom att vi i Sverige behållit kronan har vi lågt räknat bevarat åtminstone 50-tusen arbeten.
Trots den uppenbara vinsten med egen ränta och valuta vill vissa som - bl a folkpartiet, centern - att vi av solidaritetsskäl skall offra oss själva. Detta hjälper ingen. Grekerna m fl kommer inte att få det bättre genom en sådan offerakt. Vad som behövs är ju istället att politiker och byråkrater inser att EMU är totalt felkonstruerat och aldrig kommer att fungera i en
union som består av en samling heterogena och olika ekonomier.
I ett försök att rädda eurozonen (och euron) från total bankrutt kräver nu EU kraftiga lönesänkningar och höjda skatter. En politik som omöjliggör en förbättring eftersom konsumtionen då går på sparlåga.
Men hellre än att erkänna sitt misslyckande offrar politikerna (statscheferna etc) folket.
EX. I Spanien får någon miljon arbetslösa leva på 4000 i månaden. I Frankrike blir över en miljon arbetslösa helt utan ersättning.De rester av sociala trygghetssystem som fortfarande finns kvar i vissa av dessa staterär på väg att helt försvinna.
Så här skriver Martin Wolf en framstående ekonom i Financial Times och Le Monde. "Krisländerna kan egentligen bara anpassa sig till EMU-reglerna genom sänkta löner eller upprivna välfärdssystem. Ja de kan driva fram en massutvandring av de egna medborgarna. Men det är kanske inte att rekommendera".
EMU-systemet var i medgång relativt stabilt men visar nu i motgång att det slits sönder av inre motsättningar. Bl a ser vi nu att dollarn återhämtar sig och euron dalar alltmer.
Den fråga man måste ställa är följande. Eftersom socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen stöder EU-projektet måste de endera vara grundlurade alternativt har de bytt ideologi? Att utan att handla kunna se hur medborgarna, arbetarna och löntagarna fråntages all trygghet och vettiga levnadsförhållanden utan att agera gör att det inte går att dra någon annan slutsats.
Olle Ljungbeck, Gävle