Jan Wikholm, Teknikföretagen i Gävle, hävdar att industrins fackförbund –däribland IF Metall – riskerar jobben för att vi kräver centrala löneökningar i dessa kristider. Han är inte ensam om att tycka så. Under årets avtalsrörelse försöker våra motparter dra nytta av den ekonomiska krisen för att försämra de anställdas villkor.
IF Metalls bedömning är att det – trots krisen – finns utrymme för reallöneökningar i våra centrala avtal, även om utrymmet på kort sikt är begränsat. Den ekonomiska krisen är som vi vet i första hand en efterfrågekris. Rimliga löneökningar skulle bidra till att upprätthålla efterfrågan, stärka sysselsättningen och få ned arbetslösheten.
Kraftigt höjda löner, liksom inga eller väldigt låga löneökningar, är däremot direkt skadligt för konsumtionen, produktionen och sysselsättningen. En liknande bedömning gör Konjunkturinstitutet, KI, som dessutom hävdar att noll i löneökningar skulle öka arbetslösheten med ytterligare 40 000 personer.
Våra kollektivavtal är dessutom konstruerade så att de lokala parterna själva bestämmer fördelningen av det centrala avtalet. Konstruktionen ger därmed en stor flexibilitet och möjlighet till anpassning till företagets situation.
Arbetsgivarnas krav på noll i löneökning däremot, skulle resultera i att det tar längre tid än nödvändigt för Sverige att ta sig ur krisen. Det är inte heller rimligt att industriarbetarna – som redan tagit stort ansvar och ställt upp för företagen genom krisavtal och i vissa fall även uppskjuten löneökning – ska behöva betala notan för krisen ytterligare en gång.
Slutligen: att det finns utrymme för löneökningar syns tydligt i många bokslut och inte minst när det gäller vd-löner, styrelsearvoden och aktieutdelningar.

Bengt-Ola Nygren
Ombudsman IF Metall Nedre Dalälven

Anette Berg
Ombudsman IF Metall Nedre Dalälven