En onyanserad snedvriden mediedebatt har förts i samband med vinterns vargjakt. Självutnämnda vargexperter har utan stöd av forskning fått ett stort utrymme i media och fört en hetskampanj mot jägare. Jägarna har framställts som skjutglada och jakten har enligt icke insatta beskrivits som en kaosartad hetsjakt och slakt utförd av medeltida mördare. Bevarandesidan (SNF, WWF, SRF) har fått ett oproportionerligt stort utrymme och har tyvärr varit drivande i denna hetskampanj mot jägarna som handlat enligt Riksdagens och Naturvårdsverkets (NVV) beslut fattat i demokratisk ordning. Debatten har många gånger styrts mer av känslor än av fakta. Forskarnas rekommendation för vinterns vargjakt var en avskjutning på uppemot 40 vargar. NVV gav tillstånd till att 27 vargar fick fällas och rekommenderade att vargar med sändare skulle sparas. Det fanns inga övriga restriktioner på vilka djur som fick skjutas under jakten, vilket innebär att föräldradjur inte var undantagna.

Jakten på ett tiotal vargar, som dessutom avslutades föredömligt snabbt, var varken någon masslakt eller hetsjakt. Ett sådant påstående visar på total okunskap och överskattning av jägarens fysiska förmåga å det grövsta. Vargforskarna är till och med tveksamma om vargarna märkte att de jagades över huvudtaget. Som jämförelse pågår älgjakten under en lång period och 25 -30 % av älgstammen skjuts varje år.

Att föräldradjur fälldes olagligt är ett helt felaktigt påstående eftersom NVV i sitt beslut inte hade undantagit djur på grund av kön, ålder eller familjestatus. Det har även framförts helt felaktiga argument att valparna inte klarar sig när föräldradjuren dör. Omvärldens samlade forskning säger att ungvargarna, som i januari är lika stora som föräldradjuren, klarar sig utan föräldradjur. En sändarförsedd varg fälldes. Sändaren hade dock varit ur funktion en längre tid. Eftersom det inte fanns något förbud mot att skjuta vargar med sändare så strider inte heller detta mot NVV:s beslut.

Överskjutning har skett och detta var förväntat. Grundorsaken till överskjutningen är framförallt att tilldelningen blev för liten och att det finns mer frilevande varg i Sverige än det officiella antalet anger. Dessutom sköts flera vargar inom ett mycket kort tidsintervall i Dalarna vilket gjorde att Länsstyrelsen i Dalarna inte hade någon möjlighet att stoppa jakten i tid och att det därmed var omöjligt för jägarna att veta att tilldelningen var fylld.

För att riksdagens beslut om 210 frilevande vargar i Sverige skall efterföljas hade det enligt vårt yttrande inlämnat till NVV krävts en avskjutning på minst 107 vargar under vinterns vargjakt. NVV:s beslut blev långt färre, vilket har medfört att riksdagens uppsatta mål inte är uppfyllt. Därmed kommer det att krävas en mycket högre avskjutning under vintern 2010/2011.

Catharina Linde-Forsberg, ordförande Svenska Beagleklubben
Clara Nutti, ledamot Svenska Hamiltonstövareföreningen
Birgitta Salama, ledamot Svenska Jämthundklubben
Ingeborg Stensdotter, ledamot Svenska Finskstövareföreningen