Nyligen har regeringen beslutat om att fördela 108 250 000 miljoner till länsstyrelserna för att få stopp på mäns våld mot kvinnor.

I regeringens beslut står även att kommunen bör fördela resurserna så att de överensstämmer med Socialstyrelsens nya allmänna råd, som presenterades i december. Råden, som berör socialnämndernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, har kommit till för att tydliggöra vad kommunernas ansvar innebär i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Kommunerna uppmanas att noggrant och systematiskt redovisa och utvärdera verksamheten som riktar sig till kvinnor och barn som fallit offer för mäns våld, och detta oavsett om insatserna utförs av socialtjänst eller ideell kvinnojour.
Råden kan bli till användbara verktyg i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Att vikten av samarbete mellan socialnämnd och kvinnojour poängteras är ett naturligtvis konstruktivt. Det är också glädjande att kommunernas roll i arbetet tydliggörs. Kvinnojoursrörelsen har under 30 års tid krävt att stat och kommuner blir bättre på att ta sitt ansvar, och alltid hävdat att detta ansvarstagande borde vara en självklarhet i en modern välfärdsstat.
Men det finns också flera skäl att höja ett varningens finger. Styrelsen i Länsjouren vill lista tre saker som vi vill att kommunerna tänker över innan det blir dags att i detalj fördela pengar och arbeta fram långsiktiga planer enligt de nya riktlinjerna:
* Glöm inte bort de kvinnor som av olika skäl inte söker sig till socialen. Vi inom jourrörelsen har de senaste decenniernas sorgliga våldsfacit i våra händer. Vi vet att alla kvinnor och tjejer, oavsett social, kulturell, sexuell eller etnisk tillhörighet och bakgrund, löper risk att bli offer för mäns våld. Inte bara de kvinnor som fångas upp av de sociala myndigheterna. Det är därför
livsviktigt att platserna på en jour inte enbart fylls upp av kvinnor från socialjouren.
Vägen från vardagsrummet till kvinnojouren får aldrig blockeras!

* Glöm inte bort att ett av skälen till varför kvinnojouren utgör en alldeles unik hjälpinstans är att kvinnorna hos oss får lov att vara anonyma. På kvinno- eller tjejjouren möts du inte av en myndighetsrepresentant, utan av en medmänniska. När större krav ställs på jourerna vad gäller dokumentation och journalföring bör detta hållas i åtanke.

* Glöm inte bort att ta vara på vår kunskap. Jourrörelsen, som har bedrivit ett systematiskt internt kvalitetssäkringsarbete i form av utbildningar, kurser, seminarier de senaste decennierna, besitter en alldeles speciell kompetens vad gäller mäns våld mot kvinnor. Ta till vara på den så lovar vi att vi ska lyssna på vad ni har att lära oss.
Vi i Länsjourens styrelse vill bjuda in representanter från länsstyrelsen och kommunerna till samtal i de här frågorna. Frånta inte kvinnojourrörelsen vår unika möjlighet att stödja kvinnor. Ge oss hjälpen och stödet för att kunna bli ännu bättre på det vi gör i stället. Alla Kvinnojourer i Gävleborgs län är medlem i Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

Kvinnojourerna i Gävleborgs län