Efter att kostnaderna för sjukförsäkringen skjutit i höjden vann bilden av de sjukskrivna som fuskare och inbillningssjuka mark i början av 2000-talet. Sjukförsäkringen pekades ut som ett lättlurat system, krav på hårdare tag hördes, drevet gick mot de sjukskrivna.
Men den bild som målades upp i medierna och debatten var förenklad och ensidig. Det handlade aldrig om någon sjukskrivningsepidemi, som det påstods – nästan hela ökningen av sjukfrånvaron berodde på att långtidssjukskrivningarna blev längre. Ett alltmer polariserat debattklimat ledde politikerna att fatta beslut på bristfälliga och ibland direkt felaktiga grunder.
Ett exempel är att regionala skillnader pekades ut som en viktig faktor bakom den höga sjukfrånvaron, trots att skillnaderna inte ökade under den period då sjuktalen sköt i höjden. Ett annat exempel är att det grasserade en föreställning om att många arbetslösa sjukskrev sig för att sjukpenningen var högre än a-kassan. Men flödet från a-kassan till sjukförsäkringen minskade under de aktuella åren.
I min bok "Kampen om sjukfrånvaron" visar jag att ökat överutnyttjande inte kan ha varit någon viktig orsak bakom den höga sjukfrånvaron. Den mest trovärdiga förklaringen är istället att omställningsarbetet på arbetsplatserna havererade under 1990-talet. Delvis hängde detta samman med den kommunala sektorns försämrade ekonomi: nedskärningar ledde till att arbetsanpassning försvårades, lättare tjänster sparades bort.
Den andra avgörande faktorn var riksdagsbeslut som bakband rehabiliteringsaktörerna och berövade dem deras viktigaste redskap för att få sjukskrivna tillbaka i arbete. Statens drog sig helt enkelt tillbaka och lämnade de sjukskrivna i sticket.
Förklaringen är politiskt sprängstoff: det var politiska beslut som orsakade den höga sjukfrånvaron. Därefter har politikerna turats om att skylla ifrån sig, först på arbetsgivarna, därefter på de sjukskrivna, läkarna och Försäkringskassan.
De förändringar som nu har genomförts i sjukförsäkringen löser inte de verkliga problemen. Alliansens "rehabiliteringskedja" ökar antalet sjukskrivna som blir arbetslösa och leder till att tiotusentals långtidssjukskrivna utförsäkras. Sjukförsäkringen har blivit en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, istället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.
Men problemen alltså började redan under 1990-talet; de "reformer" som orsakade den galopperande sjukfrånvaron genomdrevs av socialdemokratiska regeringar och beslutades under politisk enighet över blockgränserna.
Nu krävs en ny helhetssyn. Istället för att flytta runt problemen, med stort mänskligt lidande som följd, måste samarbetet mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter förbättras. Hur detta ska åstadkommas är något som staten, arbetsgivarna och facken gemensamt måste ta itu med.

Björn Johnson
Statsvetare och forskare vid Malmö högskola