Med en rödgrön valseger i september kommer förutsättningarna för den svenska åkerinäringen att försämras radikalt. Då införs nämligen en kilometerskatt på 1,40 för fordon tyngre än 3,5 ton. Ett enkelt räkneexempel visar att åkerierna enbart i Gävleborg får extrakostnader på uppåt en kvarts miljard kronor.

Gävleborgsåkarna inom branschorganisationen Sveriges Åkeriföretag har 500 medlemsföretag med tillsammans 1 600 fordon. Om vi utgår från att varje fordon årligen kör 10 000 mil, vilket förmodligen är i underkant, ger det en total körsträcka på 16 miljoner mil, där varje mil kostar 14 kronor i kilometerskatt. Den sammanlagda kilometerskatten blir 224 miljoner, det vill säga nästan en kvarts miljard.

För många åkeriföretag motsvarar kilometerskatten 7-8 procent av omsättningen, ibland mer än så. Det rör sig alltså om en kraftig åderlåtning av en bransch som redan är ganska tilltufsad efter den ansträngande lågkonjunkturen. Kilometerskattens inverkan på resultatet lär alltför ofta bli så kraftig att de svarta siffrorna färgas röda.

Någon undrar förstås om det inte bara är att låta kostnaden gå vidare till nästa led. Jo, rent teoretiskt är det givetvis möjligt, men ekonomiska återverkningar går inte att komma ifrån. Är det ett industriföretag som får sina transporter fördyrade slår det mot priset på produkterna, om nu kontraktet är så skrivit att det överhuvudtaget går att kompensera denna extrakostnad. Handlar det om konsumentvaror lär vi få se prishöjningar på kött, mjölk, frukt, kläder och mycket annat.

I debatten talas det ofta att betydligt mer gods borde flyttas över från landsväg till järnväg och fartyg. Då ska vi veta att järnvägens största kund faktiskt är åkeriföretagen. Godstransporter på landsväg, på järnväg och till sjöss kompletterar varandra, men i många fall finns det definitivt inga alternativ till landsvägarna. Dessutom är det viktigt att känna till 90 procent av transporterna med bil är kortare än 30 mil. Merparten av de långa transporterna sker med andra ord på annat sätt.

Vår bransch har redan tagit ett stort ansvar för miljön och är naturligtvis beredd att även i fortsättningen se till att leva upp till de krav som ställs på oss. Politikernas uppgift är att fatta beslut om framtidens bränslen. Motortillverkarna har kompetens och vilja att utveckla produkter med den prestanda som efterfrågas för att nå miljömålen. Att avveckla vår svenska diesel MK 1 och istället införa Europadiesel snarast möjligt borde vara ett delmål.

Det är på sin plats att påminna om de extremt stora miljöförbättringar som genomförts de senaste decennier. Partikelutsläppen från 18 moderna lastbilar med Euromotor IV är desamma som från enda lastbil med Euromotor I från 1990-talets början. Utsläppen av koldioxid och kväveoxid har minskat med över 85 procent på 20 år. Mer kan göras och mer ska göras. Nu väntar vi bara på politikernas riktlinjer och ska villigt följa dem.
Vad som dock inte är acceptabelt är den rödgröna oppositionens verklighetsfrånvända krav på kilometerskatt, en skatt utan några positiva miljöeffekter, men med allvarliga återverkningar på lönsamheten och därmed i förlängningen på sysselsättningen. Åkerierna i Gävleborg är inte beredda att betala en kvarts miljard per år i kilometerskatt.

Lars-Axel Gustavsson, Sveriges Åkeriföretag Gävleborgsåkarna
Rolf Ågren, Gävle Fjärrfrakt AB
Per Nygren, Nygrens Åkeri i Ljusdal AB
Ulf Johansson, Valbo Transport AB/METAB Gävle