Olle Ljungbeck beskyller mig för bristande kunskaper i historia och ekonomi, i sitt genmäle här på arbetarbladet.se. Det får stå för honom själv, men jag måste konstatera att han står i ett ganska litet glashus och kastar rätt stora stenar. Eftersom han tycks ha drabbats av minnesförlust, ska jag upplysa honom om vad som hände år 2008.
Det var då den värsta finanskrisen sedan depressionen 1929 svepte över världen. Det som började på den amerikanska bolånemarknaden spred sig som ringar på vattnet, och Sverige var knappast förskonat. Lågkonjunkturen som följde på krisen drabbade Sverige särskilt hårt, eftersom vår ekonomi är mycket exportberoende Företagens orderingångar stryptes, den svenska ekonomin krympte och människor blev, naturligtvis, arbetslösa. Det är vad som sker i en lågkonjuktur, och nu skedde det i enorm skala. Olle Ljungbeck verkar helt ha missat detta, eller så är hans minne bara ytterst selektivt.

Faktum är att sysselsättningen är högre nu än när regeringen tillträdde, trots kris och lågkonjunktur. Det av honom bespottade jobbskatteavdraget beräknas ha gett 80 000 nya jobb. Jag tror att inte ens Ljungbeck vill påstå att krisen, som orsakat arbetslösheten, är regeringens fel.
Det är bra att Olle Ljungbeck inte missgynnar hårt arbetande människor skattesänkningar. Så lät det inte i hans första artikel. Just prioriteringen är det finurliga med regeringens skattesänkningar: de gynnar särskilt de som tjänar minst. Upp till en viss nivå ökar avdraget i takt med lönenivån, men sedan är det stopp. Läkaren får inte ett större avdrag än svetsaren. Att svenskarna får mer att röra sig med torde stärka både konsumtion och sparande.

Vad gäller Göran Perssons insatser för den svenska ekonomin under 90-talet förtjänar han, liksom alla andra som deltog, ett stort erkännande. 90-talskrisen berodde till stor del på reformer som genomfördes under 80-talet, då Socialdemokraterna satt vid makten. Det går inte att avskaffa lånebegränsningar och hinder för kapitalflöden och samtidigt upprätthålla en fast växelkurs. En enorm fastighetsbubbla uppstod som följd av detta. Att sedan lasta den borgerliga regeringen för spekulationer mot kronan och att bubblan sprack är att fara väl fritt med sanningen.
Likväl som Göran Persson har nuvarande regering fått ett gott betyg av ledande ekonomer, och även av OECD, för sin krishantering. Att inte kunna erkänna det är väl något småaktigt, inte sant? Jag tror inte att svenska folket känner samma förtroende för det rödgröna alternativet. Tomas Östros ständiga orerande på temat ”för lite för sent”, de ständiga kraven på mer pengar till kommunerna och viljan att köpa upp krisande bilföretag inger inte förtroende. Alliansen står för fortsatt ordning och reda i statsfinanserna.

Angående de statliga företagen finns det en principiellt problem: staten bör inte sätta reglerna för marknaden samtidigt som den själv agerar på en. Det som om domaren i fotboll skulle ha ekonomiska intressen i det ena laget. Där till brukar de vara ineffektiva i jämförelse med privata företag.
Att finansiera skattesänkningar genom att sälja dessa bolag är att verkligen ge medborgarna vad som faktiskt tillhör dem. Att regeringen också har kunnat betala av mer på statsskulden är att visa solidaritet med framtida generationer. Keynes konjunkturteorier, som Ljungbeck förordar samt säger att jag inte vet något om, har ju i praktiken lett till en enorm skuldsättning bland världens stater. Det är framtida generationer som drabbas med en sådan politik. Keynesiansk politik är kortsiktig och och ofta ansvarslös.

Självklart ska det finnas omfördelning av resurser i samhället. Man ska kunna leva ett drägligt liv även om man är arbetslös, sjuk eller handikappad. Om det är båda blocken överens. Om Olle Ljungbeck vill fortsätta slåss mot väderkvarnar på detta område står det honom fritt, men jag vill bara påpeka det en gång till så att även kan förstå: Alliansen värnar den svenska välfärden. Den stora skillnaden är att vi anser att de som kan arbeta också ska göra det. Detta för att säkra välfärden för dem som behöver den allra mest.
Sedan måste jag bara undra vad han menar med att pensionärerna snuvas på sina inkomster? Regeringen har tvärtom sänkt skatten för landets pensionärer. Att pensionerna följer ekonomins svängningar, och därför får det sämre nu, är resultatet av en uppgörelse som, om jag inte minns helt fel, även Socialdemokraterna deltog i.

Med allt det sagt vill jag avsluta med att återigen konstatera att välfärden mår bäst av en Alliansregering vid makten.

Jakob Nyström
Liberala Ungdomsförbundet