Inför förra valet byggde borgarna sin valkampanj på devisen ”Jobb i stället för bidrag”. Budskapet gick hem och de vann valet. Men det var en hel del som borgarna ”glömde” att tala om. Målet ”fler i arbete” var inte menat att nås med offensiva satsningar utan genom att föra en politik som sänker lönerna. Enkel matematik ger ju vid handen att om arbete kostar mindre ökar vinsterna för arbetsgivarna. Strategin gynnar företagarna och missgynnar arbetarna i gammal god borgerlig anda.

Hur sänker man då lönerna på ett effektivt sätt? Borgarna har valt att satsa på att göra arbetslöshetsförsäkringen både dyrare och sämre vilket de ser som en säker väg till att på sikt också pressa ner lönerna och på så sätt skapa fler jobb.
På senare tid har en diskussion uppstått om att högerns ekonomiska teori inte stämmer. Detta därför att det inte blivit någon skillnad i löneutvecklingen för löntagare i branscher med hög arbetslöshet och hög arbetslöshetsavgift i förhållande till branscher där det omvända råder. Vi ifrågasätter inte att avtalsrörelserna och kollektivavtalen ger löneökningar till dem som har ett arbete. Den som under den ekonomiska krisen har haft turen att få behålla sitt jobb har alltså klarat sig bra. De cirka 100 000 industriarbetare som förlorade sina jobb under krisen har däremot drabbats hårt och regeringen har valt att stå helt passiv.
Tobias Billström (M), tillförordnad chef för arbetsmarknadsdepartementet, säger i en kommentar att det är för tidigt att utvärdera om högerns ekonomiska teori stämmer eller inte. För en gångs skull vill IF Metall ge Moderaterna rätt, effekterna av systemskiftets inverkan på kollektivavtalen och lönenivåerna har inte visat sig ännu.
Men från IF Metalls sida vill vi höja ett varningens finger. Vi anser fortfarande att en dyrare och försämrad a-kassa leder till precis det som Moderaterna och de andra borgerliga partierna vill åstadkomma – nämligen lönesänkningar och en svagare fackföreningsrörelse. På sikt är vi övertygade om att lönerna generellt kommer att pressas nedåt.
Borgarnas försämringar av a-kassan har betytt att en halv miljon människor lämnat försäkringen. Det bidrar också till att medlemmar lämnar de fackliga organisationerna. Färre fackanslutna betyder att möjligheten att sätta press på arbetsgivarna i kommande löneförhandlingar försvagas. Själva idén och kärnan i den svenska modellen urholkas – vilket är precis vad borgarna vill.
För den arbetslöse IF Metallaren innebär det sänkta taket i a-kassan att hon i genomsnitt bara får 60 procent av sin tidigare lön i ersättning, inte 80 procent. Det innebär att även ett deltidsarbete eller låglönejobb kan ge bättre ekonomi än den dåliga ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, vilket i sin tur leder till ännu lägre ersättning vid nästa arbetslöshetsperiod.
Fler personer på arbetsmarknaden med låg eller ingen ersättning leder automatiskt till att man i högre utsträckning accepterar lägre löner. Om allt fler av fackets medlemmar tvingas ta jobb mot minimilön kommer detta osvikligt att leda till att facket måste lägga mera kraft på att få upp minimilönerna i avtalen. Det innebär i sin tur att den genomsnittliga lönenivån kommer att sjunka för alla.
Det är detta som Moderaterna önskar, att löntagarna ska bli så desperata att gränsen för hur låg lön vi kan acceptera pressas ner rejält.
En bra arbetslöshetsförsäkring, som Socialdemokraterna går till val på, ger 80 procent av den tidigare lönen vid arbetslöshet för de flesta. Det är ett starkt vapen för att värna jobben, kollektivavtalen och förhindra lönesänkningar för oss alla.
Moderaternas tal om att värna kollektivavtalen är en bluff – de blinkar vänster, men svänger åt höger tillsammans med Maud Olofsson (C). Det är nu det gäller, se hoten men också möjligheterna – rösta rött den 19 september!
Roger Lindqvist, ordförande IF Metall Nedre Dalälven
Renate Almén, ordförande IF Metall Västra Gästrikland
Veli-Pekka Säikkälä
Avtalssekreterare IF Metall
Åke Ljunggren
Kassaföreståndare IF Metalls arbetslöshetskassa