För några år sedan arbetade jag på ett av landets största lager inom bilreservdelsbranschen.

En dag fick vi en nyanställd arbetskamrat, inte vilken som helst, utan en fd amerikansk marinkårssoldat. Han var gift med en svensk tjej och de hade två barn. Familjen hade bott i Florida och han hade varit stationerat runt om i nästan hela världen under sina 15 år i USA:s Marinkår. Han var en stor anhängare av president Bush och vad man skulle kunna kalla ultra republikan. Han hade vid 38 års ålder gått i pension från marinkåren och för det fick han en pension på 1500 US$ per månad så länge han levde – oavsett övriga inkomster.
När han började hos oss och fick sina första löner blev han väldigt upprört över att han fick betala 30% i skatt. Vi förklarade för honom att det mestadels var för skola, vård och omsorg. Han tyckte det var en skandal att han skulle betala för att andras barn skulle gå i skolan, att andra skulle få sjukvård osv osv. Sen en dag råkade han ut för en arbetsplatsolycka, han bröt armen på två ställen. Han blev sjukskriven och armen läkte ihop fel så han var tvungen att göra en operation för att få allt på plats igen. Han var sjukskriven ca 6 månader. Facket hjälpte honom med alla papper, arbetsskadeanmälan osv (hans fru hade talat om för honom att skulle vara medlem i facket – vilket han tyckte var lite maffia likt). Han blev extremt förvånad över kostnaden för sjukhusvistelsen på mindre än 500,- kr. Han fick sjukpenning utan problem och tillbaka pengar för alla utlägg han hade för läkarebesök och mediciner. Efter sjukskrivningen återgick han i arbete fullt ut. Då började han lugna ner sig med kritiken mot det svenska skattesystemet. Han gick runt och berättade för andra hur facket hade hjälpt honom – och han värvade tom nya medlemmar till facket.
Deras barn var i förskoleåldern – och till att börja med var hans fru hemma med barnen då hon var utan jobb och a-kassa, vi berättade för honom att han kunde vara hemma med barnen och få 80% av sin inkomst – han trodde oss inte, det var för bra för att vara sant tyckte han. Men efter ett tag så fick hans fru också jobb och då valde de att byta så han fick vara hemma med barnen. Efter föräldraledigheten var han nästan helt lyrisk över att det fanns ett sådant system där föräldrar kan vara hemma med 80% av lönen. Han gick tom runt och talade om för andra anställda att de borde vara hemma på föräldraledighet. När han seden upptäckte att han kunde vara hemma med barnen när de var sjuka också tyckte han nästan att det var lite för mycket av det goda.
På mindre än ett år hade han gått från att vara ultra republikan till att bli socialist och tyckte att Sverige var ett underbart land att leva i. Och från och med då klagade han inte en enda gång på att betala skatt. Han tyckte tom att det verkade vara billigt jämfört med vad han skulle ha fått betala i privata avgifter för ett sådant system i USA. ”Som ju inte ens finns att köpa för pengar”, som han sa…..
Ibland måste vi stanna upp och uppskatta det vi har. Att utkräva skattesänkningar gör att vi inte kan hålla lika hög standard på vår gemensamma välfärd som vi har idag. Kom ihåg det inför valet den 19. sep.

Poul-Erik Jensen
Gävle