Vi är väldigt många som oroar oss om vargen, eftersom sittande regering tycks ha missuppfattat själva begreppet biologisk mångfald. Vill man värna mångfalden ska man inte agera enfaldigt och utrota ett utrotningshotat djur. Man ska inte skjuta först och fråga sedan. Vi är trötta på hyckleriet från miljöministern, som ansvarar för en kraftig decimering av svenska vargar samtidigt som han representerar Sverige i FN:s panel för biologisk mångfald. Vi vill att de rättsstatliga mekanismer börjar fungera och stoppar godtyckligheten i rovdjursförvaltningen.

Fakta är att den svenska vargstammen inte har uppnått en gynnsam bevarandestatus och den har farit illa i år. Deras situation har kraftigt försämrats. I år har endast 13 revir bekräftas mot tidigare 23 och minst 58 vargar har redan dött i år (i juli, enligt Skandulv). Det finns andra siffror också. Allt beror på vem man pratar med.

Dessutom är det ett faktum att anmälningarna om tjuvjakt har ökat i år jämfört med föregående år. 13 stycken anmälningar har kommit in. Troligen kan dessa inte bekräftas eftersom varghatarna vet hur man gör sig av med spåren. SGT! Skjut, Gräv, Tig. Ibland eldar de, ibland dränker de. Sätten är lika många som hatet är stort.

Lösspringade jakthundar ursäkt för att skjuta vargar
Skyddsjaktsansökningar på varg duggar tätt efter att jägare fått blodad tand i samband med licensjakten. Myndigheter fattar beslut snabbt och på lösa grunder. Det handlar i några fall om att tillfredsställa jägare som vill kunna ägna sig åt löshundsjakt. Allmänheten får inte heller veta att lösa hundar som jägare förlorar när de envisas med att jaga i vargreviren ersätts av staten med 20 000 kronor av skattemedel, samtidigt som många dessutom kan få minst lika mycket från hundförsäkringar. Istället för att verkligen skydda sina hundar mot hot så släpps de om och om. Skulle en hundägare bete sig på samma sätt i trafiken eller i andra farosituationer skulle det betraktas fullkomligt oansvarigt.

Hur kan någon anse att det är ett tillräckligt skäl för att skjuta en varg? Släpper man ut en hund i ett vargrevir där det kanske finns valpar så riskerar man hundens liv.
Varför är löshundsjakt tillåten över huvudtaget när det finns så många risker och när så många andra djur dödas på kuppen? Borde inte jakt ske på någorlunda lika villkor? Vi vet dessutom att det finns jägare som väljer att offra sina hundar för att svartmåla vargen.

Skyddsjaktsbesluten inte rättssäkra
Skyddsjaktsbesluten går dessutom inte att överklaga förrän efteråt och länsstyrelserna är snabba med att bevilja undantag. Det vill säga, jakt dygnet runt och sökande av varg med hjälp av motorfordon. Sedan säger en länsstyrelse att vargen var lätt att skjuta, den stod stilla när jägaren lyfte sitt vapen.
Ja, vilken annan individ som helst hade väl gett upp till slut om den hade jagats dygnet runt och med motorfordon?

När sådana undantag anses acceptabla så förstår man att något är fel med den nuvarande rovdjurspolitiken.

För att tillstånd till skyddsjakt ska kunna beviljas krävs att vissa villkor är uppfyllda, enligt EU:s Art- och habitatdirektivet som är en bindande del av svensk lag genom grundfördraget. Det ska inte finnas någon annan lämplig lösning och skyddsjakten får inte försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.

Lagen kräver förebyggande åtgärder, myndigheter struntar
Vissa länsstyrelser har dessutom inte vidtagit några som helst förebyggande åtgärder för att mota bort vargar och förhindra en avskjutning. En länsstyrelse hade en vargpingla på en hund. Ska det verkligen kunna anses vara en tillräckligt förebyggande åtgärd? Fullföljer man EU:s direktiv då?

Vargen är mycket hotad. Därför borde alla förebyggande åtgärder, alla genetiskt stärkande åtgärder etc., ha vidtagits innan ett beslut om licensjakt fattades. För licensjakten hölls enbart för att "tillfredsställa" jägare. Jakten var inte ens selektiv, för då skulle ju ”vissa” ha ansett att det hade varit orättvist (enligt en rapport). Beslutet om licensjakt bygger på rapporter huvudsakligen framtagna av en enda ”forskare” och hans team vid en institution som är nära förknippad med departementen och inte alls oberoende vid något universitet. Forskningen som bedrivs på våra unverisiteter av oberoende forskare hänvisar regeringen aldrig till. Apropå vetenskaplig korrekthet.

Carlgrens hela resonemang om acceptans föll på eget grepp
Facit: Acceptansen stärktes inte, tjuvjakten ökade och genetiken försämrades än mer.
Ett klokt sätt hade varit att börja i den andra änden. Dessutom visste forskarna redan för över ett år sedan om vilka problem som skulle uppstå ifall man ”flyttar” vargar. Att komma dragande med det nu, när man decimerat vargstammen på ett högst riskabelt sätt, är faktiskt oansvarigt! Man riskerar att utrota ett redan utrotningshotat djur. Experimentet med att plantera ut vargvalpar från djurparker känns som en nödlösning som Regeringen har dragit till med i och med EU-anmälan.

Dessutom kan man undra varför jägarkåren gör sig till en talesman för oss som bor i vargområden och skrävlar om hur alla i byarna och skogarna inte vågar leva normalt.

Sanningen är att den som inte har något problem med vargen heller inte ser behovet av att tjata om att den inte är farlig. Nu har det blivit ett kritiskt läge när tystnaden innebär att vargen kommer att utrotas. Tiden att tiga för förbi, nu krävs det att alla som inte vill vara en del av orsaken att vargen stressas, jagas och dödas så gott som dagligen och allt som oftast med lagen mot sig måste ta bladet från munnen.

JO är vårt sista hopp i rättsstaten
Det är också myndigheternas plikt att på ett seriöst sätt förhindra att okunskap, rädsla och rent hat får framstå som den enda sanningen. Det är myndigheterna som bör jobba för att kunskapsnivån om rovdjur höjs i skolorna och ute i landet. Inte att överlåta detta till en organisation som göder sitt eget intresse i att få rovdjur och vilt att framstå som något högst onödigt ute i markerna.

Hittills ser det ut som att poliser utreder inte, länsstyrelser och Naturvårdsverket agerar jägarorganisationernas filial, åklagare struntar både i illegala vapen och jaktbrott, riksdagen blundar, medier sväljer jägarnas Disney-berättelser om sina stackars hundar och glömmer granska, och vargen far illa.

Någon måste alltså bry sig. Det gör vi, alla 30 personer, som hitintills har skickat in JO-anmälningar mot några av länsstyrelsernas skyddsjaktsbeslut. Beslut som fattas på lösa grunder måste granskas. Även vargen har rätt att finnas i våra skogar. Vargen behövs, de spelar en strukturerande roll i våra ekosystem. De behövs för att upprätthålla den biologiska mångfalden. Därför slåss vi för vargen, när ingen annan bryr sig.

Ingela Hallgren, Dalarna
Marianne Fuxhammar, Skaraborg
Marianne Lindblom,
Susanne Vävare
Kim Aronsson, Jönköping
Nathalie Aronsson, Jönköping