Den svenska licensjakten är numera en angelägenhet för EU. Detta efter att Miljöpartiet, med Carl Schlyter i spetsen, har vänt sig till EU-kommissionen för att stoppa vargjakten och frågat vilka åtgärder kommissionen tänker vidta mot Sverige. Går det illa kan det sluta med att kommissionen stämmer Sverige. Det skulle vara olyckligt av flera skäl. För det första skulle det stå i direkt strid med den balanserade rovdjurspolitik som riksdagen har slagit fast. För det andra skulle det innebära att landsbygden och dess villkor plötsligt ska dikteras av tjänstemän i Bryssel. Det är att ställa landsbygden mot EU.

Vi anser att EU har en viktig roll att spela när det handlar om att hitta lösningar på gemensamma problem. Det betyder dock inte att EU ska besluta om frågor som uppenbart är inrikespolitiska. Varför är tjänstemän inom EU, som befinner sig långt borta från vardagen i exempelvis, Dalarna, Västmanland, Värmland eller Gävleborg, bäst lämpade att avgöra om Sverige ska ha en licensjakt eller inte. Varför ska inte folkvalda få besluta i frågan?
Vi anser att licensjakten är en strikt nationell fråga, att beslutet om förvaltningen av rovdjuren ska fattas nära de människor som berörs. Under den förra mandatperioden skapde vi därför förutsättningar för att fler beslut rörande viltförvaltningen och rovdjursförvaltningen skall kunna fattas närmare dem som bor och verkar i vargens närhet – något som länge har efterfrågats.

Den svenska rovdjurspolitiken för varg var länge så minerad att ingen svensk regering vågade ta tag i frågan. Den tidigare socialdemokratiska miljöministern Lena Sommestads strategi var till exempel att undvika ansvar genom att tillsätta ett antal utredningar.

Sedan maktskiftet 2006 har regeringen aktivt drivit en ansvarsfull politik för våra större rovdjur med jakt, inplantering av nya individer och genetisk förnyelse som mål. Det är viktiga komponenter för att trygga vargpopulationen på en balanserad nivå och göra den långsiktigt livskraftig. Vår rovdjurspolitik innebär att vi står upp för rovdjuren samtidigt som vi driver en politik där friluftsliv och jakt ska kunna samexistera med livskraftiga rovdjursstammar.

En bra viltvård gynnas av att människor som lever och verkar där viltet finns deltar i beslut och skötsel. Därför vill vi att dessa frågor ska beslutas lokalt, och att EU ska ägna sig åt frågor som medlemsländerna inte kan genomföra bättre på egen hand.

Alla har vi olika åsikter om vargjakten, men oavsett vad man tycker om den så borde det vara självklart att frågan ska fortsätta vara en svensk angelägenhet.

Bengt-Anders Johansson (M)
Riksdagsledamot och vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet

Margareta B Kjellin (M)
Riksdagsledamot och Förbundsordförande Gävleborg