I dagarna beslutar sex länsstyrelser om årets tilldelning inför björnjakten i augusti. Svenska Rovdjursföreningen menar att årets björnjakt under inga omständigheter får öka, tvärtom bör en viss minskning ske om stammen ska hållas stabil som anvisat i riksdagsbeslutet. Skadorna av björn är små och acceptansen hög varför det inte finns någon anledning att skjuta ned björnstammen. Det tar lång tid att bygga upp en björnstam, men det går fort att skjuta ned den.

Under senare år har antalet björnar som fällts vid jakt ökat kraftigt, vilket högst sannolikt betyder att björnstammen nu minskar. I år kan sex länsstyrelser för första gången själva besluta om licens- och skyddsjakt på björn – inom generösa ramar satta av riksdag, regering och Naturvårdsverket - och det finns stor risk att jaktkvoterna ökar ytterligare.
De senaste tre åren (2008-2010) uppgick jakten i genomsnitt till drygt 8 proc per år och toppades under 2010 med en jakt på drygt 9 proc av björnstammen. Den senaste jakten innebar 306 legalt fällda björnar i licens- och skyddsjakt. Enkel matematik ger vid handen att ett jaktligt uttag som överstiger bruttotillväxten på 8 proc leder till en minskad björnstam.

Det innebär att björnstammen nådde sin kulmen 2009 och nu är minskande – vilket är tvärtemot riksdagens och regeringens intentioner. I rovdjurspolitiken sägs explicit att det inte finns något behov av att minska björnstammen. Härtill kommer den illegala jakten, som i vissa områden beräknas uppgå till 35 % av dödligheten för björn.
Den svenska björnstammen anses för närvarande bestå av ca 3 300 individer, men uppgifterna är osäkra. Att inventera björn är svårt, eftersom spårning på snö inte är möjlig. Spillnings¬inventeringar har parats ihop med den s.k. ”björnobsen”, dvs av jägare rapporterade björnar som observerats under jakt på annat vilt. Spillningsinven¬teringarna har bara genomförts en gång per län och i Norrbottens län är den ännu inte redovisad. Inventeringarna har aldrig varit länstäckande och i många län har de åtskilliga år på nacken.

Svenska Rovdjursföreningen menar att spillningsinventeringar måste genomföras oftare och med viss regelbundenhet för att ha en säkrare grund att stå på vid jaktbeslut. I synnerhet om besluten tas utan några marginaler, vilket varit fallet under senare år och leder till att björnstammen riskerar att minska.
Björnstammens nettotillväxt (efter jakt) anses under perioden 1998-2007 ha uppgått till 4,5 proc per år. Under samma tid utgjorde jakten 3,5 proc per år, vilket torde innebära att bruttotillväxten legat på 8 proc.

De skador som orsakas av björn måste anses vara mycket små. Vid totalt 11 (!) angrepp under 2010 dödades eller skadades 64 djur, varav 50 i Dalarna. Härtill kommer skador på 29 bikupor, huvudsakligen i Gävleborg, samt angrepp på renkalvar. Ytterst få björnindivider (< 1 proc) är inbegripna i dessa dokumenterade angreppstillfällen, vilket innebär att licensjakt på vilka björnar som helst inte har någon skadeförebyggande effekt.

De opinionsundersökningar som genomförts 2004 och 2009 tyder inte på något omfattande missnöje med björnförekomsten. Ofta talas det om att legal jakt påverkar acceptansen positivt. Statistiken talar ett annat språk. I just de tre kommuner (Strömsund, Ljusdal och Rättvik) där flest björnar fälldes åren 2004-2009, har acceptansen samtidigt minskat kraftigt.

SVENSKA ROVDJURSFÖRENINGEN

Anders Ekholm,
Robert Franzén,
Björn Ljunggren