Regeringen har meddelat EU-kommissionen om vilka ändringar man avser att göra i rovdjurspolitiken avseende varg.
Sverige ska ha livskraftiga stammar av björn, varg, järv, lo och kungsörn och varje art ska finnas inom artens naturliga utbredningsområde. Det är därför Alliansregeringen vill stärka den genetiska statusen genom bland annat omflyttning av vargar. Beslut om viltstammars förvaltning ska enligt vår uppfattning fattas så nära medborgarna i de län där djuren finns som möjligt. Därför har regeringen gett Länsstyrelserna större inflytande över viltförvaltningen. Trots att den förda politiken är mycket framgångsrik och med en förvaltning i världsklass riskerar Sverige att bli dömda i EU-domstolen för formaliafrågor.
Alliansregeringens rovdjurspolitik har lagt grunden för en viltförvaltning som präglas av biologisk mångfald och eftersträvar balans mellan viltslag och olika intressen.
Nu måste vi på allvar driva frågan om subsidiaritetsprincipen när det gäller viltförvaltning även när det gäller arter som EU uppfattar som hotade. Det är helt orimligt att vi skall tvingas till inskränkningar när vi bevisligen kan peka på en bra utveckling. Trovärdigheten i den förda politiken urholkas av EU:s inblandning. En lokal förankring i samverkan mellan olika aktörer är en förutsättning för att finna avvägningar mellan delvis motstående mål.
EU:s inblandning riskerar nu att bli en nackdel för rovdjuren, och det var nog inte EU-kommissionens mening?

Lars Beckman (M)
Riksdagsledamot Gävleborgs län
Bengt-Anders Johansson (M)
Riksdagsledamot Jönköpings län
Vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet
Åsa Coenraads (M)
Riksdagsledamot Västmanland
Ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet