Vi har i media de senaste månaderna läst och sett följetongen om den märkta vargtik som anses som genetisk viktig. I mars 2010 sövdes hon för första gången av länsstyrelsen i Jämtand då hon befann sig i renbetesland. Riksdagen har beslutat att ingen vargetablering får förekomma där. Hon sövdes efter en hetsjakt med helikopter som hade renderat i fängelse om någon annan hade utfört den. Tiken flyttades den gången till Kilsbergen i närheten av Örebro. Hon gick i stort sett direkt norrut och stannade denna gång i Idre sameby och började återigen ställa till problem för rennäringen. Vad gör då ansvariga tjänstemän på naturvårdsverket? Jo, de beslutar att hon ska sövas och flyttas igen, denna gång tillsammans med sin partner. Den 11:e december sker helikopterjakten på nytt, jakten lyckas och de bägge vargarna sövs, vägs, vaccineras, märks och undersöks av veterinärer och naturvårdsverkets fältpersonal.
Efter att ha kvicknat till efter den bryska behandlingen, säkert konfunderade vart de hamnat, så börjar de åter vandra norrut. Hanen kommer ifrån sin tik och de fortsätter vandringen norrut var och en för sig. Hanens halsband hittas någon vecka senare i Dalarna, inte långt ifrån den plats han sövdes. Antagligen har han fallit offer för tjuvjägare, dock ännu ej bevisat mig veterligen. Tiken kom sedan i närheten av det första området hon var i innan hon sövdes första gången. Återigen var hon i kontakt med renar, vilket fick naturvårdsverket att besluta att ett försök att skrämma bort henne från området med helikopter skulle genomföras. Detta försök lyckades för hon började återigen vandra norrut. Den senaste rapporten säger att hon återigen börjar nära sig renar, denna gång i närheten av Sollefteå. I skrivande stund så försöker myndigheterna skrämma bort henne med hjälp av snöskotrar.
Att denna lekstuga och uppenbara djurplågeri får förekomma är en skam. Det nya frälset är rovdjursforskare, de får alla tillgängliga medel de pekar på. Obegränsat med pengar tycks det som. Varför ska ett djur behöva plågas på detta och andra sätt bara för att tillgodose vissa forskares perversa önskan om att veta ”allt” om våra djur? Våra djur har klarat sig i miljontals år utan att forskare hetsjagat dem med helikoptrar och skotrar. Om någon privatperson utför liknande hetsjakter väntar åtal med stränga straff som följd. Våra björnar har fler ärr än den värsta busen i NHL, kanske till och med fler än Börje Salming.
Att ansvariga politiker inte tar naturvårdsverket och länsstyrelser i örat är väl inte att undra på, då deras respekt för djur och natur inte stäcker sig längre än skrivbordet de sitter vid.
Årligen kostar vargcirkusen hundratals miljoner kronor. Pengar som skulle rädda livet på väldigt många barn i tredje världen alternativt förbättra åldringsvården. Denna varg som beskrivs som genetisk viktig har minst 150 000 släktingar lite öster om oss, ett faktum som naturvårdsverk totalt verkar ignorera. Vargen är ett av världens vanligaste landlevande rovdjur, och på denna art öser vi miljontals kronor på. Om det vore så att naturvårdsverk och andra myndigheter verkligen vill satsa på hotade arter, så finns där många att välja på. Varför görs inte detta? Vem lägger ner miljoner på den grönfläckiga paddan? Och varför inte? Är det för att paddan inte är ”gullig” nog? Varför gör inte naturskyddsföreningen något åt de verkligt hotade arterna?
Frågorna är många men svaren är få.

Lars Holm