Hur är det egentligen?

Frågan är ofta utgångspunkten i mitt jobb som reporter.

Svaren brukar leda till en eller flera artiklar. Men ibland blir det tvärtom. Det som tycktes vara en ”grej”, kanske ett avslöjande, visade sig inte hålla. Hypotesen stämde inte.

Ett exempel:

En man kontaktade tidningen och berättade att han nekats rotavdrag.

När han fick sitt preliminära skattebesked visade det sig att Skatteverket hade strukit avdraget. I stället för att få tillbaka pengar fick han betala restskatt.

Jag undersökte saken via telefon. Mannen berättade att han ringt Skatteverket och fått beskedet att han antagligen tjänade för lite för att få avdrag.

Det kunde bli en artikel om att den här mannen, och kanske flera, lurats att söka rotavdrag som de inte hade rätt till – eller att skattemyndigheten gjort fel i det enskilda fallet.

Jag kollade med Skatteverket, läste regler och pratade med verkets högsta jurist, inte bara en utan tre gånger inom loppet av några timmar. Jag ringde också upp mannen flera gånger.

Till sist, efter fem timmars intensivt ringande och utredande, kom jag fram till att hypotesen inte höll. Skatteverket hade inte gjort fel och mannen hade fått sitt avdrag. Även om beskedet från Skatteverket inte var helt lätt att förstå.

Ibland resulterar en hel dags jobb i beslutet att inte skriva.

Det finns en princip inom journalistiken som säger att en uppgift ska bekräftas av två av varandra oberoende källor, i vart fall om källorna är anonyma.

Ibland skriver vi ändå, trots att alla svar inte finns eller kanske för att den vi pratar med ställer upp med namn och verkar trovärdig. Sedan kan det visa sig att den som känner sig orättvist behandlad inte berättar allt, inte hela sanningen.

För några dagar sedan berättade vi om en person som inom loppet av en halvtimme bötfällts två gånger för samma brott. Det blev en riksnyhet som spreds av nyhetsbyrån TT.

Dagen efter kom det fram trovärdiga uppgifter som talade emot berättelsen. Frågan är om vi publicerat om vi första dagen vetat vad vi visste dag två.

I vart fall hade det blivit en annan historia.

Frågan i början av krönikan kan kompletteras med ”Vem kan man lita på?”, en fråga som vi ställs inför så gott som varje dag.